Leken är i forskningskretsar starkt idealiserad, just för att söka dess goda syften och sidor. Men leken är ett fenomen som inte kan förstås av moraliska värderingar, den innefattar alla aspekter av livet, med dess ständiga pendling mellan ordning och kaos. Den kaosartade leken är den lek som upptar den mesta av barns lektid.
En variant av lek är den excentriska leken. Det är den vi har gemensam med djuren och det är den typ av lek vi kan se hundar, katter, vargar och björnar ägna sig åt. Den har ingen tydlig nyttoaspekt utan är lekens ursprungliga gestaltning, och författaren kallar det för lekens urform. Man vet inte i förväg vart den är på väg eller hur det kommer att sluta eftersom den excentriska lekens rörelsemönster är i ständig förvandling. Den excentriska leken är vestibulär, vilket betyder att den påverkar balanssinnet, och den hjälper barnet att lära känna gränserna för sin egen kropp och att skapa ordning i sitt kroppsrum.