URSPRUNGLIG LEK, EN FORM AV PRIMÄR ÅTERKOPPLING TILL DET URSPRUNGLIGA.
Tillblivelsen sker i ett ögonblick där en spermie kommer in i ett ägg och drar till sig information från atmosfären, det som finns tillgängligt och som är möjligt att införliva.
Och det blir du… just du… ingen annan än du. Du har inte funnits tidigare och kommer inte att finnas igen i just den tappningen.
Sedan kommer en tid på tio till fjorton dagar där du är ett med dig själv. Du är dig själv och har allt det du behöver, du är i ett autonomt tillstånd i en mutual miljö. Du är inuti din mamma, är i den gemensamheten som finns när inget annat finns och du är dig själv, dels har din konstitution börjat ta form, stamcellerna skapas, dels finns det unikt speciella som är dina gåvor att vara dig själv, mångfalt mycket mera än du någonsin kommer att använda.
I detta tillstånd finns minnet i varenda cell. Minnen från mammastammen, minnen från pappastammen och minnen från mänsklighetens barndom och framåt.
Dessa minnen berikas med upplevelsen du har i detta tillstånd där ingen rädsla finns. Om det finns något otjänligt då så slutar du som spontan abort och då finns du inte mera så…. du finns… alltså har du med dig minnet av vad det vill säga att vara dig själv.
Du trillar ner i livmodern och där startar kommunikation mellan dig och världen. Du är i ett flytande tillstånd, en närvaro som upplevs som total närvaro i universum och du får ett behov. Du behöver ta in något utifrån. I nöjdhet kommer detta behov att rikta sig mot den du är inuti och det går en impuls som gör att mammakroppen ställer fram det du behöver. Det finns där till dig. Du sträcker dig ut… tar in…. och nöjdheten som finns sprider sig igen till det universella tillståndet av att vara.
Så föds du och allt detta har utvecklat sig till att fungera även utanför mammakroppen. Du har blivit för stor för att stanna inuti henne. Det är för lite plats, du får för lite näring och syre, det uppstår otillfredsställelse som gör att du skickar signaler att komma ut. Du är nöjd där du är men behöver komma ut… så tar du dig ut i världen…
Du befinner dig i samma varande som tidigare men det räcker inte med en impuls utan du har ett skrik. Omgivningen ställer fram allt vad de kan komma på och när du har tagit in det som det gällde så blir du förnöjd och faller in i varandet igen tills ett nytt behov kommer och då sker samma process…igen…och igen… och …..
I varandet finns nyfikenhet, kreativitet, operativitet och utforskning av världen och verkligheten och det leder till lek… ursprunglig lek… att bli fascinerad av egna kroppsdelar. Sinnen vaknar, lukt är första sinnet som väcker medvetande, smak, beröring, hörsel, syn och alla sensorer vi har. Hela det fantastiska med att vara levande i livet och att det är själva meningen…. där är livet så nära fulländning det kan komma.
Av olika anledningar kommer vi att bli rädda, skrämda, skakiga och vår utveckling kommer inte att gå i en jämn ström. Ofullständigheten kommer att hämma och begränsa oss, överutveckla oss och trassla till oss på tusen olika sätt och…. så går livet vidare på det sätt som den kultur vi lever i förespråkar, med värderingar och tankefel, med förtjänster och belastningar.
När vi blivit så intrasslade i civilisationens värderingar att vi blir rädda för ofarliga saker och inskränkta i relation till andra, får ideal och förebilder som inte går att leva upp till och blir styrda av en fullständigt vansinnig ekonomi så….
Då dyker den upp… en möjlighet till ursprunglig lek… att träffas och bara vara, att återkoppla till det ursprungligt fria i oss själva, där vi bara är människor, där kroppen blir helt trygg med att det inte finns villkor, där vi bara är människor allihop och kön är underordnad och behöver inte ha plats… befriande… samma som från början… då laddar kroppen ur. Då finns den yttre trygghet som gör inre trygghet möjlig och då går signalen att ladda ur… varför???… det vet vi inte, känslor bara kommer och tar sin form, smittas av andra och andra smittas av mig, det är en salig blandning och det sker nytt hela tiden, verklighetsbilder tar form, förändras, stiger fram, faller bort och…. ingen vet… bara att kroppen får en ny möjlighet att börja om, att reparera sig… bli botad… att lära sig på nytt igen… och igen… och….
PRIMÄRARBETE, och primärt tankearbete, och återkoppling till att vidga och bredda oss själva och vara ett lyckligt barn med allt vad det innebär av ovillkorlighet… utan riktning… utan värdering… bara i upplevelse av att leva i relation till andra som lever i relation och upptäcka sig själv i relation med andra.
ATT HA ROLIGT…DET ÄR VAD DET HANDLAR OM….
/Iris Johansson